Vi bor i ett område med mycket rådjur -
väldigt mycket rådjur till och med. Och som inte det vore nog så kryllar det av hjortar här också. Det är lättare att räkna dagarna då vi inte ser något rådjur eller någon hjort än dagarna då vi ser dem.
Att bo mitt i naturen med alla dessa djur i närheten är en utmaning för trädgårdsentusiaster. Trädgården blir ju rena smörgåsbordet för djuren och de är inte sena att ta för sig.
Vår tomt är 2000 kvadratmeter och ligger i en brant backe. Stora delar av tomten är berg och höjdskillnaden från lägsta till högsta punkten är hela 12 meter. Att bygga viltstängsel eller hägna in tomten är inte det lättaste med de förutsättningarna vi har. Som tur är så fanns det ett Gunnebostaket runt hela tomten när vi flyttade hit för snart 6 år sedan. Snyggt är det inte, men det får så vara. För några år sedan insåg vi att vi att om vi ska kunna ha den trädgården vi önskar så måste vi försöka stänga ute djuren. Vi köpte då stolpar som är 180 cm höga och fäste dessa i stolparna i det befintliga staketet. Mellan stolparna spände vi trådar. Detta har avsevärt minskat antalet rådjursbesök och vi har ofta kunnat titta på rådjur som går längs med staketet och letar efter platser där de kan ta sig över. Tyvärr finns det enstaka djur som hoppar ändå och på något vis lyckas ta sig mellan trådarna. Det händer inte ofta, men det räcker ju med ett enda hungrigt djur för att skadan ska bli stor i trädgården.
Efter att ha haft ett nytt besök den gångna veckan med mer eller mindre total skövling som resultat fick vi nog och maken åkte och köpte fårstängsel som han har börjat sätta upp mellan stolparna.
Så nu hoppas jag det är sista gången jag ska behöva mötas av syn som detta när jag går ut i trädgården på morgonen.
Narcisserna står kvar, tulpanerna är puts väck
Gemsroten var en stor, fin tuva med gröna, fräscha blad och massor med knoppar. Den brukar återhämta sig rätt snabbt och blomma i alla fall, men det blir ju fördröjt med några veckor.
Den ungerska Blåsippan har ett blad kvar, men som tur är finns det några knoppar kvar nere vid marken.
En kraftigt decimerad Corydalis
Krolliljor har vi gott om, men att just dessa gula skulle hamna i rådjursmagen gör mig ledsen.
Kungsängsliljor föll också i smaken
Det var några år sedan jag planterade tulpaner nu. De kommer snällt år efter år, men så många blommor blir det ju inte tyvärr.
Och så här ser numera alla våra Dagliljor ut. De återhämtar sig också, men det var ju mycket fräsch grönska som försvann över en natt.
Så får vi se vem som skrattar bäst/sist den här gången - trädgårdsentusiasterna eller rådjuren och hjortarna.
