För ganska exakt fem år sedan, i slutet av juli 2011, fick jag fem sticklingar av Blodfläder, Sambucus Nigra 'Black Lace' av min norska bloggvän Marit.
Två av dem lyckades vi rota och få att överleva och de är nu två mycket uppskattade buskar i vår trädgård. Den ena är ungefär två meter hög och har ett ganska luftigt växtsätt - precis som de flesta beskrivningar av Blodfläder säger att de ska bli. Den andra däremot, följer inga "riktlinjer" - den är en bra bit över tre meter hög och nog drygt två meter bred. Växtsättet är allt annat än "luftigt" - här pratar vi massiv bladmassa och hur mycket grenar som helst.
Denna busken står i söderläge vid vår parkering med ett litet berg bakom och dessutom i en upphöjd rabatt - mer gynnsamt kan det inte bli på vår blåsiga tomt. Tanken med placeringen var att busken skulle fungera som ett insynsskydd mot grannen vilket den gör med bravur!
I denna rabatten växer även Perukbusken, Cotinus cogyggria 'Royal Purple' som matchar flädern perfekt i färgen. Mellan dessa har jag planterat en Skobandssolros, Helianthus salcifolius, men den får verkligen kämpa för att ta sig fram mellan de andra två buskarna (hör till saken att jag med jämna mellanrum beskär flädern för att Skobandssolrosen ska få lite plats också)
En annan som fått ge vika är en Praktklätt, Lychnis x arkwrightii 'Orange Zwerg'
Även buskpionen verkar tycka att grannen breder ut sig lite väl mycket nu.
Båda våra Blodflädrar har haft MYCKET bladlöss i år, men det verkar inte störa dem nämnvärt.
Blodflädern är härdig till zon 3-4, och trivs i soligt läge och väldränerad jord. Den är torktålig och kan beskäras och/eller stammas upp om man vill. Den blommar i slutet av juni och början av juli och man kan göra saft på både blommorna och de svarta bären (vilket jag aldrig har testat). En mycket trevlig buske som jag är så tacksam över att ha i trädgården - tack än en gång Marit, för sticklingarna, det var bra material du skickade :-)